Font
Fiction

Katter har nio liv.
Teckensnitt kan bli odödliga.

Skillnaden mellan teckensnitt och andra kulturella områden, som musik, konst, arkitektur, litteratur eller mode, ligger i det faktum att teckensnitt har en förmåga att utvecklas i samband med samhällets utveckling. Så även om ett teckensnitt designades för århundraden sedan finns det en chans att det blir populärt igen i en helt annan tid, hundratals år senare. Leonardo da Vinci målade sin Mona Lisa under samma period som Francesco Griffo skapade sin typsnitt. Detta typsnitt, som vi numer känner till under namnet Bembo, har en helt annan position och relevans inom vårt nuvarande samhälle än målningen. Typsnittet har nyligen blivit modernt igen genom att återupplivas med den senaste tekniken och släpptes som en OpenType Variable Font, medan målningen är dömd att långsamt förgås på en vägg i Louvren.

Medan allting existerar för att förgås, har teckensnitt inte bara möjlighet att leva för evigt, utan även att växa för evigt. Utan tidsbegränsning kan teckensnitt ha en evig utveckling även när formgivaren inte längre finns kvar.

Människans skapelse sker alltid i tre dimensioner. En som vi fysiskt jobbar och designar i. En vi vill gå in i, men inte lyckas komma in i. Och vi ännu inte är medvetna om.

Eftersom teckensnitt kan bli odödliga, ingår du oundvikligen i alla tre dimensioner när du forger dem. Även om du fångas i den första dimensionen är de andra två dimensionerna oundvikligen närvarande.

Font Fiction är en metod att hantera alla tre dimensioner, genom att definiera instruktioner för det utrymme som vi vet men inte kan nå och att dessutom definiera allmänna principer för de okända områdena. Francesco Griffo kunde till exempel ha kommit med klara instruktioner för att överföra sin design till ett variabelt teckensnitt med flexibla vikter, även om han inte kunde ha byggt det själv. Denna teknik fanns inte för fem århundraden sedan. Det var också omöjligt för honom att föreställa sig något som hintning, eller Euro-tecknet, eftersom dessa saker händer i en sfär utanför fantasin och kan därför endast hanteras av allmänna principer. I det här exemplet skulle det ha varit principer om form och upplösning.

Font Fiction handlar om att ta ansvar för det arv som vi skapar vid utformning av teckensnitt. Detta ansvar tas genom att man utvidgar det traditionella begreppet typsnittsdesign till en värld av de tre dimensionerna där teckensnitt existerar. Det inkluderar det oåtkomliga och otänkbara.

Font Fiction handlar inte om berättande prototyper, utan om att inkludera alla dimensioner, där teckensnitt kan och kommer att existera i den samtidiga skapande processen. Font Fiction erbjuder idag inte ett nytt perspektiv på morgondagens framtid, men det är dagens ansvar för framtiden för teckensnitt. Eftersom teckensnitt kommer att växa evigt i ännu okända dimensioner måste typsnittsformgivare definiera ett typsnitts allmänna principer idag för att säkerställa dess framtid.